20/04/2021
RECENSION | 18 apr
Kerro Holmberg, poeten och bildkonstnären, är aktuell med sin åttonde diktsamling. Kristian Ekenberg / GD har läst.
Senast vi skrev om Kerro Holmberg på dessa sidor var 2015, när hon i diktsamlingen "Jag vaknade av" utökade Gävles litterära geografi på ett välkommet sätt genom att skriva om Sörbygatan.
Nu är hon bokaktuell igen med den åttonde diktsamlingen: "Öronen i jorden". En känsla av förlust präglar dikterna. I "Jag vaknade av" skrev hon om moderns liv i Gävle, och i nya diktsamlingen står hon vid moderns grav.
Livets förgänglighet ligger tung över dessa rader, men också hur livet kan bli lättare med åren, hur udden blir mindre vass av insikten om att ingenting till slt betyder någonting.
"Vi förvaltar denna plats, äger inte / På det sättet liknar den våra kroppar"
När jag läste diktsamlingen från 2015 påpekade jag hur bildkonstnären letar sig in i lyriken. Det kanske är för att man känner till hennes andra sida av skapandet, men även här finns det ett bildspråk som är lätt att se framför sig målat på en duk. Naturlyriken blir ett sätt att formulera tillvaron. Men inte bara genom seendet. Som boktiteln förtäljer så lyssnar Kerro Holmberg även in världen som omger henne: "Öronen i jorden".
Vad är det då för värld? Skärgården, tycker jag mig se. Vattenytor och roddbåtar över ett stilla hav. Bilderna som speglas i vattenytan är förgängliga, liksom tillvaron.
Kerro Holmberg är en poet som kan växla mellan de stämningsfulla men något vaga naturbilderna till skarpa, ibland drastiska formuleringar om tillvaron. Som när hon skriver: "Kyla utan snö är som ironi utan humor".
Livet kostar i Kerro Holmbergs lyrik, men den kraft som sinar ersätts med en livsvisdom.
"Jag hade aldrig brytt mig om att gå på vattnet / Åror, vad är de bra för? / Kanske har man fått för många goda råd / för tidigt? /
Sjön höjer sig mörkt syrenfärgad"
LITTERATUR
Kerro Holmberg
"Öronen i jorden"
(Pequod press)