Konsthistoriepodden

Hem
Sverige
Gothenburg
Konsthistoriepodden

Varje konstverk bär på mängder av intressanta historier. Varje avsnitt handlar om ett verk.
(2)

18/09/2024

I vårt poddavsnitt om Hokusais “Under vågen utanför Kanagawa” berättar vi att detta verk med sitt bildspråk inte bara påverkade europeiska konstnärer som Vincent van Gogh och andra postimpressionister och impressionister. Hokusai fick också inspiration från väst. Forskare har undersökt Hokusais verk och konstaterat att han verkar ha inspirerats av nederländskt landskapsmåleri från 1600-talet, såsom Jacob van Ruisdael eller Jan van Goyen. Japan isolerade sig under Edoperioden från omvärlden, men det fanns holländska handelsdelegationer i hamnen i Dejima. Via denna handelskontakt blev grafiska blad av holländska konstverk tillgängliga i Japan.

Jämför man Hokusais “Under vågen utanför Kanagawa” med nederländska verk som Jan van Goyens “Vy av Dordrecht”, så upptäcker man vissa likheter i kompositionerna. Den låga horisontlinjen kan nämnas och den rätt grova, förenklade framställningen av figurerna i båten; men också hur Hokusai använde de små figurerna som referensobjekt för att visa storleken på vågen liknar van Goyens sätt att betona storleken på båtens segel genom de små figurerna i båten. Genom mindre objekt i bakgrunden skapar van Goyen ett rumsligt djup i sitt verk och på ett liknande sätt arbetar även Hokusai med berget Fuji i bakgrunden av sin komposition.

🌊 Lyssna på vårt senaste poddavsnitt överallt där det finns poddar eller via länken: https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes/avsnitt-37-katsushika-hokusai-under-vagen-utanfor-kanagawa 🌊

Bild 1: Jan van Goyen, “Vy av Dordrecht från Dordtse Kil”, 1644, National Gallery of Art i Washington DC

Bild 2: Katsushika Hokusai, “Under vågen utanför Kanagawa”, ca 1830-32, Metropolitan Museum of Art, New York

16/09/2024

🌊 NYTT PODDAVSNITT UTE! 🌊 Denna gång tar vi oss till Edo-periodens Japan och det mest ikoniska japanska konstverk: Katsushika Hokusais “Under vågen utanför Kanagawa” (ca 1830-1832, Metropolitan Museum of Art, New York) från serien “36 vyer av berget Fuji”. Bilden har blivit en symbol för Japan och används nuförtiden i de mest olika sammanhang. Den har blivit emoji, används i miljöaktivism, surferkulturen och i ölreklam.

Alla känner nog igen bilden, men handen på hjärtat, hur många vet mer om den än titeln och konstnären? Bilden känns så modern och ungdomlig att det är svårt att tänka sig att den är nästan 200 år gammal och att konstnären var över 70 gammal när han skapade den.

I vårt poddavsnitt berättar vi hur bilden omedelbart uppnådde en otrolig popularitet i Japan, där färgträsnittet ska ha tryckts upp i hela 8000 exemplar, istället för de sedvanliga 200. Vi pratar om hur bilden kom att påverka den västerländska konsten, när den nådde Europa ca 1850 och hur konstnärer som Vincent van Gogh, Carl Larsson och kompositören Claude Debussy inspirerades av den. Men vi berättar också om inspirationen från väst till öst och hur nederländska konstverk anses ha påverkat Hokusai och hur det importerade färgpigmentet berlinerblått från väst kom att spela en betydande roll i Hokusais verk.

Eftersom vi befinner oss väldigt mycket i Japan i detta avsnitt, som har en konst och en konsthistoria som inte alla är helt bekanta med, kommer vi att introducera en del japanska fenomen och begrepp i detta avsnitt. Till exempel berättar vi om bildgenren ukiyo-e som översätts till “Bilder från den förbiflytande världen” och hur Hokusai bidrog till att förändra den. Vi förklarar också den spännande tekniken färgträsnitt med vilken dessa japanska bilder producerades, som under Edoperioden inte ansågs vara konst, utan snarare en souvenir, som kunde köpas till samma pris som ett paket nudlar.

Varmt välkomna att lyssna! Finns överallt där det finns poddar eller via länken: https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes/avsnitt-37-katsushika-hokusai-under-vagen-utanfor-kanagawa

30/08/2024

NYTT AVSNITT UTE! Samtal pågår: Hej då sommar och hej höst! Vi pratar om sommarens konstupplevelser och höstens planer och äventyr. Men framför allt så pratar vi om att utmana oss själva och våga göra saker fastän det känns läskigt. Trevlig helg! Håll ut, snart kommer ett nytt avsnitt! 🌹

30/08/2024

I våras gästade Alexandra Fried från Konsthistoriepodden för att spela in ett avsnitt om barockkonstnären Artemisia Gentileschi. Nu ligger avsnittet ute, så lyssna överallt där det finns poddar!

24/08/2024

Om ni undrar varför det dröjer med ett nytt poddavsnitt, så har Alexandra Herlitz denna vecka varit på SVT och spelat in nya avsnitt av Kulturfrågan Kontrapunkt. Förut var vi del av programmets fokusgrupp som testar frågorna och denna säsong är hon alltså själv en av de tävlande. Här med programmets fantastiska nya domare Rickard Söderberg Så spännande! Håll tummarna för vår Alexandra! 🍀🤞SVT Institutionen för kulturvetenskaper

27/07/2024

✨Äntligen #1!!! ✨ Kategorin ”Konst” i Poddtoppen är väldigt svår att ranka högt i, för i denna kategori finns alla matlagnings- och skönhetspoddar, för att inte förglömma alla poddar med superkända influencers. Idag ligger vi för första gången sedan vi startade podden på plats 1 i kategorin Konst och det gör oss oerhört glada och stolta! Tusen tack för att ni lyssnar! Utan er skulle inte Konsthistoriepodden finnas! 🌹🙏🏻 Institutionen för kulturvetenskaper

25/07/2024

NYTT AVSNITT AV KONSTHISTORIEPODDEN UTE! I avsnitt 36 tar vi oss an den mytomspunna målningen ”Makarna Arnolfinis trolovning” av Jan van Eyck från 1434, som nuförtiden finns på National Gallery i London. Vi pratar om allt från den ytterst snåriga proveniensen till de många avbildade vardagsföremålen och deras möjliga dolda betydelser.

Inte minst resonerar vi om det avbildade paret och om det verkligen är en trolovning vi ser i målningen. Kan det verkligen vara den i Brygge verksamme handelsmannen Giovanni Arnolfini och hans fru Giovanna Cenamis giftermål som är avbildat? Bröllopet ägde rum 1447, men konstnären Jan van Eyck dog redan 1441. Eller är ”Makarna Arnolfinis trolovning” i själva verket ett minnesporträtt föreställandes Giovanni di Nicolao Arnolfinis och hans döda maka Constanza Trenta? Och är Hernaoul le Fin och Arnoult Fin som man läser om i de historiska källorna samma person som Arnolfini?

Vi följer arkivspåren hur målningen kom från Brygge via Spanien till National Gallery i London. Köpte den skotske översten James Hay - som sålde tavlan till National Gallery 1842 efter det engelska kungahuset avböjde att köpa den - verkligen tavlan när han kurerade sig i Bryssel efter slaget vid Waterloo? Eller är tavlan snarare ett byte efter plundringen av den spanska kungliga samlingen vid slaget av Vitoria 1813, som han medverkade i?

Allt detta och mycket mer får ni höra mer om i vårt nya avsnitt! Konsthistoriepodden finns överallt där det finns poddar eller via länken:
https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes/avsnitt-36

11/07/2024

Här kommer en sommarhälsning från Konsthistoriepodden! Ni vet väl att ni kan läsa kurser hos oss på Göteborgs universitet? Sen anmälan öppnar den 15/7.

https://www.gu.se/studera/hitta-utbildning/konst-och-bildvetenskap-grundniva-kv100

Ha en underbar sommar och hoppas vi ses i september! ☀️

05/07/2024

Nytt avsnitt ute: Samtal pågår! Vi gick och såg utställningen ”Ilon Wiklands bildvärldar. Saga, äventyr och vardagsliv” på Göteborgs konstmuseum och pratade med utställningens curator Freja Holmberg. Vi pratade om Ilon Wikland och hennes långa långa resa som ensamkommande flyktingbarn från Estland till att hon blev ”hovillustratör” för Astrid Lindgrens Sida och många andra bilderboksförfattare i Sverige.

Det blev ett personligt samtal om både skräckförtjusningen som man kände när man tittade på illustrationerna i Ronja Rövardotter och hur man som barn kände igen sig själv i den naturalistiska stilen i vilken ”Barnen från Bullerbyn” tecknades i. Samtalet handlar också om Ilon Wiklands många stilar och uttryck som spänner från hennes bilderboksillustrationer som lyfte texterna, till hennes fräcka veckorevy-illustrationerna som hon målade i gouachefärg, en teknik som hon bemästrade så väl. Varmt välkomna att lyssna överallt där det finns poddar eller via länken: https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes/samtal-pagar-samtal-med-frida-holmgren-om-ilon-wikland

Bild 2: Omslaget till Ronja Rövardotter, Göteborgs konstmuseum, Gåva av Barnboksbildens Vänner, Illustration: © Design Ilon Wikland AB. Ronja Rövardotter: TM och © The Astrid Lindgren Company
Bild 3: Ronja Illustration: © Design Ilon Wikland AB. Ronja Rövardotter: TM och © The Astrid Lindgren Company
Bild 4: Omslagsbild ”Den långa, långa resan”, © Design Ilon Wikland AB
Bild 5: Illustration till Hemmets Journal © Design Ilon Wikland AB.
Rabén & Sjögren Staffan Götestam Institutionen för kulturvetenskaper

15/06/2024

✨Idag är det 4-årsjubileum och dags för ett nytt avsnitt av Konsthistoriepodden! ✨ I detta poddavsnitt förenar vi våra forskningsintressen, 1800-talsmåleri och medeltida kyrkor: vi pratar om den norska konstnären Harriet Backers målning ”Barndop i Tanum Kyrka” från 1892. Vanligtvis finns konstverket att beskåda på Nasjonalmuseet i Oslo, men just nu kan man se det på den stora Harriet Backer-utställningen på Nationalmuseum i Stockholm.

Harriet Backer är en av de mest kända norska konstnärerna. Hennes yrkeskarriär spänner över 50 år och en tid då konstvärlden ändrade sig radikalt för kvinnor. När Harriet Backer började sina konstnärliga studier på 1870-talet var det ett mansdominerat fält. Hon blev framgångsrik och erkänd, men hon var likväl “bara” en kvinna. Jens Thiis, som var direktör för Nasjonalgalleriet i Oslo från 1908-1941, skrev om henne i sin bok om norska målare och bildhuggare 1907: “Fröken Backer är i själva verket den av alla norska målarinnor som är mest née peintre [alltså: född till målare] och även i sina manliga kollegors lag intar hon en hög ställning som målare.”

I poddavsnittet berättar vi mer om Harriet Backers karaktäristiska intima och självupplevda sätt att skildra norska kyrkorum som är unikt i den norska konsthistorien. Vi berättar hur interiörsgenren blev populär på 1800-talet och hur Backer anknöt till 1800-talets olika nationalromantiska skildringar av kyrkorummet eller psykologiserande närstudier av kyrkobesökare, men också om den hårda kritiken hon mötte.

Samspelet av färgerna, ljus och skuggan som skapar den stämningsfulla atmosfären i hennes målningar åstadkom hon genom sitt noggranna arbete på plats, t ex i den iskalla kyrkan i Tanum. Eftersom hon antog sig sina motiv på samma sätt som en friluftsmålare, kan man med all rätt kalla hennes målningar för ett “inomhus-friluftsmåleri”.

Avsnittet handlar också om Harriet Backers konstnärliga utveckling från hennes tidiga måleri i Düsseldorfsskolans anda tills friluftsmåleriet och impressionismen satte sina spår på hennes naturalistiska färgmåleri under hennes år i Paris.

Lyssna överallt där det finns poddar eller via länken: https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes/avsnitt-35

11/06/2024

Idag var vi i studion och spelade in ett nytt avsnitt av Konsthistoriepodden! Nu ska vi klippa, så vi kan släppa avsnittet på lördag den 15 juni, som är Konsthistoriepoddens fyraårsdag! 🥳🥳

24/05/2024

Idag pratade vi om Konsthistoriepodden och Göteborgs konstmuseums samling för Nätverket Expertsvar! Och om ni undrar så jobbar vi för fullt på nästa avsnitt som vi tänker släppa på vårt 4-årsjubileum! Trevlig helg allihopa! ☀️

26/04/2024

✨NYTT AVSNITT AV KONSTHISTORIEPODDEN! ✨Denna gång ska vi prata om en ”game changer” i den västerländska konsthistorien, som har skrivits fram som renässansens första betydelsefulla målare, då han utvecklade måleriet mot en större individualism, naturalism och rumsligt djup.

Vi ska prata om Giottos di Bondones fresker i Scrovegnikapellet (även kallat Arenakapellet) i Padua och fokuserar på hans berömda “Kristi begråtelse” (1303-10). De 36 fresker som täcker kapellets interiör är en av de första och mest omfattande freskcyklerna från den tidiga renässansen och är nuförtiden synonyma med Giotto.

I dessa bilder berättar han i tre bildserier om Jungfru Maria och hennes föräldrar Annas och Joakims liv och inte minst Jesus liv och död. Hans fresker ingår i ett komplext program, där bilderna i serien syftar på varandra.

Vi fastnade speciellt för “Kristi begråtelse”, då vi var eniga att de små förtvivlade änglarna som svävar i himlen ovanför scenen och är utom sig av sorg, är för bedårande i sina individuella känslouttryck. "Bilder formade av hans pensel följer naturens konturer så nära", skrev den florentinska krönikören Filippo Villani på 1300-talet om Giotto, "att de för betraktaren verkar leva och andas och till och med utföra vissa rörelser och gester så realistiskt att de verkar tala, gråta, göra en glad och andra saker."

I poddavsnittet tittar vi närmare på Giottos livsberättelse som baserar sig i mångt och mycket på myter och osäkra källor, när det skrivs fram hur hans lärare Cimabue blev uppmärksam på den talangfulle 12-åringen och hur Giotto så småningom gick om sin läromästare. Vi berättar om Giottos innovationer i bildkonsten och hur han bröt med bildtraditioner; hur han vände sig ifrån den italienska bysantinism med dess strängt formaliserade bildspråk till en färgstark bildkonst som skulle basera sig på studier av naturen och som tillät individuella drag i helgonens uttryck. Vi berättar om hur Giotto inspirerades av gester som han hade sett i andra sammanhang, i rättsväsendet och i kyrkliga ritualer och hur han skapade ett nytt symboliskt teckenspråk av dessa.

Lyssna på vårt senaste avsnitt om Giottos “Kristi begråtelse” överallt där det finns poddar!

30/03/2024

🐰Glad Påsk önskar Konsthistoriepodden! 🐣

Varifrån påskharens tradition härstammar vet man inte exakt, men haren som kommer med ägg till påsken omnämns för första gången i en tysk text från det sena 1600-talet. Redan under tidigare århundraden har haren varit en symbol för fruktbarheten och symboliserar nuförtiden vårens och påskfestens nya liv.

”Fältharen” som den tyske konstnären Albert Dürer målade 1502 och som finns på Albertina i Wien visas utan någon symbolisk betydelse som en naturtrogen representation som ska visa harens utseende med alla dess karaktäristika. Haren visas inte i sin naturliga miljö, ändå känns det som att den sitter stilla för att tillåta oss att betrakta den.

I Dürers noggranna avbildning ser vi att fönsterrutorna speglar sig i den unga fältharens öga, vilket tyder på att Dürer målade djuret inomhus och inte i naturen. Samtidigt vet man att det är ett drag som det nederländska måleriet inspirerade honom till.

Bild: Albrecht Dürer, Fälthare, 1502, akvarell och gouache på papper, 25,1 × 22,6 cm
Albertina, Wien

26/03/2024

För oss är John Singer Sargent mest känd som porträttmålare, men ett av hans berömdaste verk tillhör en annan genre och skiljer sig från allt han målade innan.

Sargents monumentalmålning “Gassed” (Gasförgiftad) från 1919 visar en central grupp på elva soldater, avbildade i nästan naturlig storlek, alla med förbundna ögon. I grupper om tre leds de mot ett fältlasarett, som antyds genom de spända repen till höger i bilden. En liknande grupp tågar i bakgrunden från ett annat håll mot tältet. I förgrunden ligger skadade och döda soldater, medan det bakom soldaterna skymtar en grupp soldater i blåa och röda tröjor som spelar fotboll, till synes obekymrat om vad som försiggår omkring dem. Fotbollsmatchen bör ses som Sargents strävan att troget återge de rutinmässiga aktiviteterna vid fronten. Även giftgasattackernas rutinmässiga karaktär betonas av matchen i bakgrunden.

John Singer Sargent målade verket 1918 på beställning av British War Memorial Committee. Sargent, vid denna tidpunkt 62 år gammal, reste till västfronten i juli 1918. Uppdraget var besvärligt, då det var svårt att hitta en situation som visade just det angloamerikanska samarbetet som han hade ombetts att måla.

När Sargent den 21 augusti 1918 bevittnade en tysk senapsgasattack vid Le Bac-du-Sud blev han mycket berörd av det lidande han såg och gjorde omedelbart många skisser: giftgasskadade soldater kom in hela tiden, i led, precis som Sargent har avbildat dem. Många av de flera hundra skadade fick uthärda stora kval, framför allt på grund av sina giftskadade ögon, och satte sig ner eller lade sig i gräset. Som Sargent senare berättade förstod han direkt att han hade motivet som han sökte framför sig, när han såg de blinda soldaterna som leddes mot fältlasarettet.

Målningen färdigställdes i Sargents ateljé i Fulham i mars 1919 och visades samma år på Royal Academy i London, där den röstades fram som årets målning. Uppfattningarna om målningen gick isär: medan Winston Churchill berömde den för sin “briljanta genialitet och smärtsamma signifikans”, tyckte Virginia Woolf att den var patriotisk.

Målningen är ett kraftfullt vittnesbörd om de kemiska vapnen som för första gången användes under första världskriget. Senapsgas, som angriper huden, ögonen och slemhinnorna, leder till förbränningar, blindhet, kvävning och kräkningar. I vissa fall dog soldater efter många veckors lidande.

Sargents målning har liknats vid Pieter Bruegels verk “De blinda” (1568 och Auguste Rodins skulptur “Borgarna i Calais” (1884-1889).

Bild: John Singer Sargent, “Gassed”, 1918-1919, 2,31m x 6,11m, Imperial War Museum, London.

19/03/2024

Konstnärskolonin i Broadway, Worcestershire är känd för att ha varit särskilt musikalisk och även John Singer Sargents målning “Carnation, Lily, Lily, Rose” har en titel som härstammar från ett musikstycke av Joseph Mazzinghi.

Mazzinghi (1765-1844) var verksam i England och arrangerade musik för Londons teatrar och operahus. Det är i hans stycke “Ye Shepherds Tell Me”, som raden “Carnation, Lily, Lily, Rose” återfinns. I låtens text nämns gudinnan Flora, vårens och växtlighetens gudinna i den romerska mytologin, som bär en blomsterkrans på sitt huvud som är bunden av “nejlika, lilja, lilja, ros”.

Det sägs att Mazzinghis stycke var exceptionellt populärt i Storbritannien vid denna tid och man sjöng den i många sammanhang. Egentligen var det en sång för tre manliga röster, men den brukade också spelas som pianoduett vilket Sargent var väldigt förtjust i.

Till konstnärskolonin i Broadway hörde också Sargents väninna Alma Strettell, som var en brittisk översättare och diktare. Sargent hade lärt känna henne i Paris och båda två var lika förtjusta i musik. Det är inte otänkbart att Mazzinghis sång med denna rad var en återkommande del av Sargents vardag i Broadway.

Att musik verkar ha varit en del av konstnärskolonins vardag visar också en del målningar av Francis David Millet från denna tid. Millet, som var far till Polly och Dolly i målningen, målade en del motiv med musicerande människor.

Har du lyssnat på vårt senaste poddavsnitt om John Singer Sargents ”Carnation, Lily, Lily, Rose”? Finns överallt där det finns poddar eller via länken: https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes/avsnitt-33

Bild 1: ”Ye Shepherds Tell Me (The Wreath)” av Joseph Mazzinghi i en utgåva publicerad av Allan & Co., Melbourne, ca. 1892
Bild 2: John Singer Sargent, ”Alma Strettell”, ca 1889, olja på duk, privat ägo
Bild 3: Francis David Millet, ”A Difficult Duet”, 1886, olja på duk, privat ägo

18/03/2024

Författaren Sir Edmund Gosses (1849-1928) brev från konstnärskoloni i Broadway, Worcestershire ger oss också en inblick hur modellerna Polly och Dorothy Barnard insats som modeller för John Singer Sargents ”Carnation, Lily, Lily, Rose” (1885-6) kunde te sig:

"Aldrig gjorde han så många studier och skisser för någon annan bild. Han hängde på som en snapshot-fotograf för att fånga barnen i poser som var användbara för hans syfte. 'Stå stilla som du är', ropade han plötsligt när barnen lekte, 'Rör dig inte! Jag måste göra en skiss av dig' och där och då rusade han iväg och lämnade barnen stillastående som Lots hustru, för att återvända ett ögonblick senare med staffli, duk och målarlåda.”

"Säsongerna att måla denna tavla sträckte sig från augusti till början av november. Sargent klädde barnen i vita tröjor som gick ner till anklarna, över vilka han drog klänningarna som syns i bilden. Han själv var insvept som en arktisk upptäcktsresande. Samtidigt vissnade rosorna och dog, och konstgjorda ersättare fick beställas från [varuhuset] Marshall och Snelgrove [i London], som sedan fästes på de vissna buskarna. . . .
I november 1885 lades den ofärdiga bilden undan i Millets lada. När Barnard-flickorna återvände till Broadway 1886 återupptogs sittningarna.”

Lyssna på vårt senaste poddavsnitt om John Singer Sargent överallt där det finns poddar eller via länken: https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes/avsnitt-33

Bild 1: John Singer Sargent, ”Dorothy Barnard”, blyertsteckning, Tate Britain
Bild 2: John Singer Sargent, ”Polly Barnard”, blyertsteckning, Tate Britain

15/03/2024

När John Singer Sargent målade ”Carnation, Lily, Lily, Rose” i konstnärskolonin i Broadway, Worcestershire följdes hans arbete med stort intresse av de närvarande konstnärerna. Poeten och författaren Sir Edmund Gosse (1849-1928) skrev om Sargents dagliga arbete med målningen i sina brev:

"Målningens framskridande följdes med exalterat intresse av hela vår lilla konstnärskoloni. Allt brukade ställas i ordning, staffliet, duken, blommorna, de anständiga små flickorna i sina vita klänningar, innan vi började vår dagliga parti av eftermiddagstennis, som Sargent deltog i. Men i det exakta ögonblicket, vilket naturligtvis kom en eller två minuter tidigare för varje kväll, stoppades tennisspelet, och målaren följdes till sin arbetsplats. Omedelbart intog han sin plats en liten bit ifrån duken, och vid rätt ljus sprang han fram över gräsmattan som en ärla, satte snabba färgklickar på bilden, och drog sig sedan tillbaka igen, bara för att lika plötsligt upprepa ärla-aktionen igen. Allt detta varade bara två eller tre minuter, ljuset minskade snabbt, och sedan, när han lämnade flickorna för att ta bort hans måleriattiraljer, kom Sargent tillbaka till oss igen, för en sista sväng tennis på gräsmattan, så länge skymningen tillät."

I Francis David Millets ”Karikatyr av en energiskt målande konstnär” ser vi hans skildring av Sargent som målar Barnard-flickorna som syns till höger.

Lyssna på vårt senaste poddavsnitt om John Singer Sargent överallt där det finns poddar eller via länken: https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes/avsnitt-33

Bild 1: Francis David Millet,
Caricature of an artist painting vigorously, ca. 1885-1886, Archives of American Art, Smithsonian Institution.
Bild 2: Photograph of Sargent Painting "Carnation, Lily, Lily, Rose" at Broadway in Worcestershire, Harvard Art Museums, Photo © President and Fellows of Harvard College

13/03/2024

Bland de många studierna för John Singer Sargents ”Carnation, Lily, Lily, Rose” har också nämnts hans målning “Garden Study of the Vickers Children” (1884, Metropolitan Museum of Art, NY). Man anser att detta verk fungerade som ett förarbete för ”Carnation, Lily, Lily, Rose”.

Även denna målning är målad ”en plein-air”, utomhus, och visar barn i en trädgård med yppiga liljor, som de finklädda barnen, en svartklädd pojke och en vitklädd flicka, vattnar med en stor kanna.

De avbildade barnen hette Dorothy (ca. 1878–1949) och Billy (1879–1939) och var Albert and Edith Vickers barn. Makarna Vickers var Sargents viktigaste mecenater i Storbritannien på 1880-talet. Porträttet på barnen är ett av flera som Sargent målade när han bodde i familjens hem i Sussex.

Den mörkgröna bakgrunden är odefinierad och de vita liljorna upplevs som dekorativa inslag. Blommorna och flickans vita klänning och svarta strumpor liknar motivet i ”Carnation, Lily, Lily, Rose”, där Polly och Dolly Barnard tänder sina papperslyktor. Även i denna målning lade Sargent ihop barnmotivet med de vita liljorna som symbol för renhet och oskuldsfullhet och skapade på så sätt en komposition som passade den samtida konstmarknaden i det viktorianska England.

Lyssna på vårt senaste poddavsnitt om du vill veta mer John Singer Sargent och ”Carnation, Lily, Lily, Rose”. Finns överallt där det finns poddar eller via länken i bio!

11/03/2024

John Singer Sargent målade om sitt skandalösa porträtt av “Madame X” (1884), så att Madame Gautreaus axelband inte längre visas nedhasat, utan sitter på sin plats.

Sargent behöll konstverket i över trettio år och när han sålde det 1916 till the Metropolitan Museum of Art i New York sa han att han tyckte det var det bästa han hade gjort. Även vid försäljningen, över 30 år efter verkets tillkomst och skandalerna, bad Sargent museet att sittarens namn skulle förbli anonymt och därför är målningen idag känd som “Portrait of Madame X”.

Fotografiet visar John Singer Sargent i sin ateljé i Paris, cirka 1884. Hans “Portrait of Madame X” syns i bakgrunden, medan den ofärdiga målningen “The Breakfast Table” (1883-4, Harvard Art Museums) står på staffliet framför honom.

Lyssna på vårt nya avsnitt om John Singer Sargent överallt där det finns poddar eller via länken: https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes/avsnitt-33

Bildkälla: Archives of American Art, Smithsonian Institution, Washington.

09/03/2024

John Singer Sargents ”Portrait of Madame X” från 1884 ingår i samlingarna på Metropolitan Museum of Art i New York, sedan Sargent sålde verket till museet 1916.

Men just nu visas ”Madame X” på den stora ”Sargent and Fashion”-utställningen på Tate Britain i London. Om du aldrig har sett målningen, som Sargent själv tyckte var det bästa han gjort, är det en ypperlig chans att se den i Europa!

På Tate Britain kan du också se ”Carnation, Lily, Lily, Rose” som vårt senaste poddavsnitt fokuserar på. Lyssna överallt där det finns poddar eller via länken i bio!

08/03/2024

John Singer Sargent hade etablerat sin karriär i Paris, när han flyttade över till England och målade ”Carnation, Lily, Lily, Rose”. Men hur hamnade han där?

Allt började med en skandal i Paris 1884. Sargent hade målat det berömda porträttet av Virginie Gautreau, som nuförtiden går under titeln “Portrait of Madame X” på Metropolitan Museum of Art i New York.

Societetskvinnan Virginie Gautreau var en färgstark person och känd för sitt välkomponerade utseende. Med sin pudrade porslinshy, det henna-tonade håret och sina betonade kurvor var hon känd i Paris. Hon inledde flera utomäktenskapliga affärer, som sägs ha prytt löpsedlarna då det begav sig.

Sargents val att måla Madame Gautreau var strategiskt. Genom att visa hennes porträtt på salongen 1884 skulle han bli mera omtalad. Men effekten blev motsatt: porträttet väckte upprördhet och skadade hans rykte som konstnär.

Sargent ville framhäva Madame Gautreaus säregna vågade stil, men kritiker störde sig på många detaljer: hennes koketta pose och hennes utmanande urringning med ett nedhasat axelband talade på ett så taktlöst sätt om hennes tveksamma rykte, att man tyckte målningen var skandalös. Sargent ansågs ha gått emot alla konventioner när han visade denna kvinna svassa runt med sin omoraliska livsstil.

Porträttets titel anonymiserades, ”Madame ***”, men det hade ingen effekt: Madame Gautreaus utseende var för distinkt och hennes rykte för spritt för att hon skulle kunna gömma sig bakom den anonyma titeln. Gautreaus mor konfronterade Sargent på själva vernissagedagen och krävde av honom att dra tillbaka målningen från salongen. Sargent vägrade, förklarade att han hade målat Madame Gautreau exakt som hon klätt sig och att ingenting kunde sägas om porträttet som inte redan sagts utifrån hennes rykte.

Knäckt av den massiva kritiken åkte han efter salongen med en god vän till London, där han fortfarande var rätt okänd. Målningen som skulle blåsa liv i hans karriär i England var just “Carnation, Lily, Lily, Rose”…

Lyssna på hela avsnittet överallt där det finns poddar eller via länken: https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes/avsnitt-33

04/03/2024

John Singer Sargent målade “Carnation, Lily, Lily, Rose” i en konstnärskoloni i Broadway i Worcestershire i Cotswolds. Han målade skymningsscenen i sin amerikanske konstnärskamrat Francis David Millets trädgård som hörde till Farnham House. Millet var född i Massachusetts och omkom senare som passagerare på Titanic 1912. I Millets trädgård fanns även de vita liljorna som vi ser i målningen.

Först skulle Millets femåriga dotter Katherine (Kate) stå modell för målningen, men hon ersattes så småningom av konstnären och illustratören Frederick Barnards döttrar Dorothy och Polly. Den elvaåriga Dorothy, som kallades för Dolly, är flickan till vänster i målningen; hennes sjuåriga lillasyster Polly syns till höger i målningen. Sargent valde Dolly och Polly som modeller pga sin ljusare hårfärg och det sägs att den mörkhåriga Katherine ska ha varit mycket upprörd att Sargent ersatte henne som modell.

Sargent gjorde många studier under sitt arbete med denna tavla. Han testade olika färger, t.ex. en petrolblå papperslykta och röda blommor, men också olika placeringar av de två flickorna. Först såg de två figurerna inte ut som varandras spegelbild, utan de stod snarare rygg mot rygg. I den slutgiltiga kompositionen har de två flickorna bytt plats med varandra.

Under arbetets gång kom Sargent även att förändra dimensionerna på tavlan och klippte av ca 61 cm av den rektangulära duken på vänster sida, så att verket fick sin nästan kvadratiska form.

Vill du veta mer om John Singer Sargent och hans berömda målning? Lyssna på senaste avsnittet av Konsthistoriepodden! Överallt där det finns poddar eller via länken:
https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes/avsnitt-33

Bild 1: John Singer Sargents studie till “Carnation, Lily, Lily, Rose”, 1885, privat ägo

Bild 2: John Singer Sargents studie till “Carnation, Lily, Lily, Rose”, 1885, privat ägo

Bild 3: John Singer Sargents studie till
“Carnation, Lily, Lily, Rose”, 1885, olja på duk, 72,4 x 49,5 cm, Metropolitan Museum of Art, NY

Bild 4: John Singer Sargent, “Trädgårdsstudie med Lucia och Kate Millet”, olja på duk, 1885, 62,2 x 90,2 cm, privat ägo

Bild 5: John Singer Sargent, “Millets trädgård”, 1886, privat ägo

Adress

Göteborgs Universitet
Gothenburg

Webbplats

https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Konsthistoriepodden postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Videor

Läs på distans med oss! Till vårterminen startar vårt nya kurspaket KV300 Tematiska distanskurser i Konst- och bildvetenskap som innehåller de fyra kurserna: KV1050 - Konst- och bildvetenskapliga teorier och metoder, KV1060 - Fem mästerverk, KV1080 - Den italienska renässansen - konsten på Leonardos, Rafaels och Michelangelos tid och KV1090 - Konsten i USA under 1900-talet - från Sargent till Basquiat Sök via antagning.se eller länken i bio!

Nytt avsnitt av ”Samtal pågår” ute! Och hör och häpna: vi avslöjar vårt nästa verk! Men bara för att förbereda er mentalt på fullspäckad kioskvältare! 😄😄 Finns överallt där der finns poddar och via länken i bio! Trevlig helg!

Lyssna på nya avsnittet av P3 Historia med Konsthistoriepoddens Alexandra Fried! ✨ Posted @withregram • @p3historia In med hörlurarna! Nu finns avsnittet om barockkonstnären Artemisia Gentileschi med nya programledaren Elina ute – lyssna i Sveriges Radio Play! 🎧

Konsthistoriepoddens julquiz

Här kommer en liten julklapp från oss till er! 🎁 En riktigt GOD JUL önskar vi till alla våra trogna lyssnare! 🎄 Svara gärna i kommentarsfältet och dela vår quiz med andra som älskar konst! De rätta svaren kommer efter julen… 😊😊

✨Ny säsong av Konsthistoriepodden! ✨ Vi startar säsongen med en av de mest kända antika skulpturerna i världen: Den hellenistiska Laokoongruppen, som är skuren i marmor och daterad till ca 40-20 år f. Kr. Den tillhör Vatikanmuseernas samlingar, men det finns en mängd kopior runtom i världen. I poddavsnittet berättar vi om den avbildade trojanska prästen Laokoon och hans två söner Antiphantes och Thymbraeus, och hur det kom sig att de fick kämpa mot två gigantiska ormar som gudarna skickade på dem under det härjande trojanska kriget på 1100- eller 1200-talet f. Kr. Vi berättar också om hur man återupptäckte skulpturgruppen i Rom, nära Colosseum, 1506 och hur den fick en enorm publicitet under den andra hälften av 1700-talet. Varmt välkomna att lyssna på det första avsnittet av säsong 4! Finns överallt där det finns poddar eller via länken i bio!

Vi puffar för ännu ett tidigare avsnitt, nämligen Judy Chicagos feministiska monumentalverk ”The Dinner Party” som skapades mellan 1974 och 1979. I denna installation har Chicago hyllat hela 1038 kvinnor och på så sätt skapat en symbolisk berättelse av kvinnan i civilisationens historia. 39 av dessa kvinnor är bjudna till bords och har fått varsitt individuella bordskuvert som anspelar till deras liv, personlighet eller konst. Det sista bordskuvertet i verkets kronologi är tillägnad konstnären Georgia O’Keefe och då denna slutpunkt även var Chicagos utgångspunkt för verket, ska vi zooma in på detta konstnärskap i poddavsnittet. I vårt poddavsnitt ska vi prata om konsthantverkets viktiga betydelse i detta feministiska nyckelverk och vi ska prata om verkets motiv och strategier som är återkommande i feministiska konstverk: varför avbildar så många feministiska verk det kvinnliga könet? Och varför använder sig många feministiska konstverk av konsthantverkstekniker och -material? ”The Dinner Party” har från början visats som en turnerande utställning, men efter att ha varit nerpackat i ett antal år fick det 2007 en permanent plats på Elizabeth A. Sackler Center for Feminist Art på Brooklyn Museum i New York. Lyssna på avsnittet om Judy Chicagos ”The Dinner Party” överallt där det finns poddar eller via länken i bio. Bilder: Judy Chicago, ”The Dinner Party”, 1974–79. Installation (keramik, porslin, textil), 1463 × 1463 cm, Brooklyn Museum, gåva av The Elizabeth A. Sackler Foundation © Judy Chicago. Fotografier: Donald Woodman and Jook Leung Photography , via Brooklyn Museums hemsida.

Hej och välkomna, alla nya följare! Vi har precis avslutat tredje säsongen av Konsthistoriepodden med ett avsnitt om vin och rus i konsten, som vi spelade in med Petter @petteralexis . Förutom det senaste avsnittet ligger det 29 avsnitt till ute, överallt där det finns poddar eller via länken i bio. Allt från Ishtarporten i Babylon till Lars Lerins akvareller från 2000-talet. I videon ser du vilka verk vi pratade om under senaste säsongen - ett verk i taget med alla dess berättelser bakom!

⭐️ SAMTAL PÅGÅR : Varför har vi varit så tysta? ⭐️ Nu har vi spelat in ett nytt avsnitt av Samtal pågår, där vi förklarar varför vi har varit så tysta sedan poddavsnittet om Rafael och berätta om allt det roliga som kommer hända de närmaste veckorna och som vi har förberett de gångna veckorna. Finns överallt där det finns poddar eller via länken i bio! Bohusläns Museum Skövde Kulturhus Nordstan Vetenskapsfestivalen Göteborg

Tusen tack till alla som nominerade oss till Pam Fredmans pris och tusen tack till universitetsstyrelsen som beslöt att tilldela oss denna fantastiska utmärkelse! Och inte minst tusen tack till alla er som lyssnar och gör Konsthistoriepodden överhuvudtaget möjlig! Vi är så otroligt glada, tacksamma och stolta!🌹🙏🏻 Göteborgs universitet Institutionen för kulturvetenskaper GU Journalen - Göteborgs universitet Humanisten - Göteborgs universitet Konst- och bildvetenskap, Göteborgs universitet

Favorit i repris… Behind the scenes of Konsthistoriepodden: Vi är alltid eniga om precis allt och vi skrattar sällan! 😄😄

Sixtinska Madonnan har tolkats att skildra en vision som visar sig för de två helgonen Sixtus och Barbara, knäböjande till vänster och höger i målningen. Det gröna draperiet har dragits isär och vyn mot den övernaturliga världen öppnar sig, där vi får se Jesu liv, från födelse till återuppståndelsen, samlat i en och samma bild. Man börjar att läsa bilden uppifrån och ner. Längst uppe ser vi Jungfru Maria som bär Jesusbarnet från himlens vidder till jorden. Fonden bakom Maria ser vid första anblick ut som moln. När man tittar närmare, kan man bli väldigt överraskad: I den himmelska sfären ser vi en mängd små individuella änglaporträtt som inramar scenen. Den stora änglaskaran har utförts med mycket omsorg där varje ängel har fått sitt unika ansiktsuttryck. Skaran av änglarna symboliserar den himmelska sfären och Maria som bär Jesus från himlen till jorden är en bild som gestaltar Jesu födelse, som vi alltså får se i den övre delen av målningen. Har du lyssnat på vårt senaste poddavsnitt om Rafaels ”Sixtinska Madonnan”? Finns överallt där det finns poddar eller via länken: https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes/avsnitt-28-rafaelsixtinska-madonnan

Det är skönhetens ideal som Rafaels konst förknippas i hög grad med och hans ljuva madonnor blev ett av hans mest populära motiv. I ”Sixtinska Madonnan” skrider Maria elegant på molnen, hennes kropp har en mjukt svängd form. Hon målas enligt renässanskonstens alla regler. Men sedan lägger man märke till blicken och ansiktsuttrycket. Både Maria och Jesusbarnet verkar vara i direkt ögonkontakt med oss. Deras blickar är svårtolkade, men det finns något bekymrat och ängsligt i dem. Den helige Sixtus, som är placerad till vänster om henne, ger oss en ledtråd vad som besvärar Jungfrun och barnet, när han pekar ut ur bilden. Mitt emot verkets ursprungliga placering i klosterkyrkan San Sisto i Piacenza fanns ett stort krucifix, som inte finns bevarat nuförtiden. Det är mot krucifixet han pekar och Maria och Jesusbarnet tittar allvarligt i den angivna riktningen. Därför har deras ansiktsuttryck tolkats att uttrycka en föraning om Kristi lidande och död på korset. Jesus och Marias ängsliga reaktion på krucifixet skulle få betraktaren att känna Kristi frälsning på korset som ett oskyldigt lidande och en oskyldig död. Har du lyssnat på vårt senaste poddavsnitt om Rafaels ”Sixtinska madonnan”? Finns överallt där det finns poddar eller via länken: https://shows.acast.com/konsthistoriepodden/episodes/avsnitt-28-rafaelsixtinska-madonnan Staatliche Kunstsammlungen Dresden

We received so many messages from people, both from Sweden and other parts of the world, who wrote that they’d love to listen to our podcast, but that they don’t understand the Swedish language. As we both know that it can be hard to get to know more about Scandinavian art if you can’t read any of the Scandinavian languages, we decided to translate our episodes that deal with Scandinavian works of art in order to make them accessible for an international audience. We will do this little by little, on the side of our usual work with the Swedish podcast, so please be patient with us! Warmly welcome to Konsthistoriepodden in English! 🙂🙂 https://shows.acast.com/konsthistoriepodden-in-english