Strukturomvandlingar eller revolution
Runt om i världen ser vi hur den kapitalistiska krisen blir allt värre. USA, trots märkliga påståenden från Biden - administrationen, befinner sig farligt nära en recession och Tyskland, motorn i EU, håller på att bli avindustrialiserat på grund av sanktionerna. Samtidigt ser vi viljan till väpnade konflikter ökar. Världen står inför en nyuppdelning av marknader. I denna skarpa konflikt ökar pressen på arbetarklassen vilket i sin tur väcker den och tvingar den ut på gator och torg. De spontana rörelserna får ett uppsving. Arbetarna får kännedom om sin styrka och svagheter genom praxis vilket leder till vissa erfarenheter. Precis som kampen om marknaderna intensifieras ökar den ideologiska kampen om arbetarklassen. För att bibehålla hegemonin och hindra arbetarklassen att utveckla en korrekt förståelse för sina intressen dammar kapitalets ideologer av gammal skåpmat i form av klassiskt socialdemokrati alternativt fascism. Fascismen gäller de mest omedvetna och reformismen de mest aktiva. På sätt och vis framför de samma sak även om de till de yttre står på diametralt olika sidor. De raljerar om en förfluten historiskt period som var på gränsen till ett paradis och om vi gör några omvandlingar kan vi komma dit igen. Det är inget annat än en förvanskning av historien i syfte att förmå arbetarna att inte röra sig framåt och ta kontroll över produktionen. Endast genom förvanskningen kan deras teorier få bärkraft men om man visar att deras ursprungliga premiss är inget annat än en bluff faller hela deras teoribildning som ett kortlekshus och likaså det falska medvetande som är inget annat än de borgerliga intressena. Marxismen avslöjar dem och det är därför de måste ljuga om vad Marx skrev och sa. Ideologiska slagfältet och den politiska kampen kan endast vinnas genom teori och praktik. Arbetare, organisera dig i det kommunistiska partiet Sveriges Kommunistiska Parti.
Stoppa all svensk inblandning i krig!
Svenska kapitalister blickar utanför landets gränser för att roffa åt sig en så stor del av kakan som möjligt i uppdelningen av världens resurser.
De ser medlemskapet i attack-alliansen NATO som en möjlighet att öka sina vinster genom vapenförsäljningar, permanenta utstationeringar av trupper utomlands och aktivt deltagande i krig. Att våra söner och döttrar skickas att dö för kapitalisternas vinster är ett pris som de gärna ser oss betala. I deras strategi ingår att sända vapen till nazister och andra krigsprofitörer som villigt tar emot dem i utbyte mot att uppfylla kapitalisternas önskningar.
Alla riksdagspartier, från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna, har ställt sig bakom kapitalisternas krigsplaner. Som enda parti säger därför SKP rakt och tydligt:
• Sverige ut ur NATO!
• Inga exporter av svenska vapen!
• Stoppa all svensk inblandning i de imperialistiska krigen!
Litet mer och yttrandefriheten och en hel del om korruption
I förra veckans program behandlade Radio Kommunist frågan om yttrandefriheten. Under veckans gång har frågan aktualiserats ytterligare. Telegrams ägare Pavel Durov har nu arresterats på grund av bolagets påstådda bristande attityd gällande kriminella handlingar sker på media plattformen är därmed medskyldig till dessa brott. Det är något som fått en hel del människor att kritisera beslutet där frågan snarare handlar om kontroll om nyhetsflödet än brottsliga handlingar. Det finns tydligt stöd för denna position eftersom det är en utveckling som vi kan se runt om i världen. När det gäller Telegram har en del EU-politiker yttrat sig väldigt tydligt, att plattformen är farlig eftersom den sprider desinformation från Ryssland. Den censur som man anklagar länder som Ryssland och Kina för är man själv väldigt duktiga på att driva på genom att påstå att man skyddar yttrandefriheten bäst genom att inskränka den.
I Sverige pågår det något mystiskt. Det verkar som det är omöjligt för våra tidningsmurvlar att skriva att korruptionen är lika utbredd här som annorstädes. Detta trots att man gång på gång ger exempel på denna korruption. Istället raljerar man om oseriösa aktörer, dåliga upphandlingar och okunniga politiker. Ett bra exempel på detta är Patrik Kronqvists recension av Olle Lindholms ”Skolplattformen” som publicerats på Expressen . Boken handlar om ett havererat IT-projekt i Stockholm med skenande kostnader som resultat. Om detta hade varit ett engångsfall är det förståeligt att ha denna hållning men eftersom denna historia har många syskon borde den mest efterblivne skribent inse att korruptionen är massiv och att stat och kapital går hand i hand i frågan. Men det kanske är så att dessa skribenter vill inte bita den hand som föder dem.
Frågan om fri media
Fri och oberoende media är något som brukar nämnas som en av de viktigaste beståndsdelarna i en demokrati. Problemet med denna framställning är att det aldrig konkret förklaras vad fri och oberoende media i sig själv är. Menar man att redaktionen bestämmer själv vad som ska tas upp utan inblandning av ägarna? Betyder det att redaktionen anställer sig själv eller är det ägarna som tillsätter dem? I ett klassamhälle kan lika litet media som övriga delar vara oberoende. Vårt samhälle är organiserat på basis av de klasstrukturer som existerar och emanerar från ägandet. Borgarklassen, den härskande klassen i vårt samhälle, kan inte behålla sitt grep endast genom vapenmakt utan måste framför allt göra det ideologiskt. Den måste framställa sin makt som evig och rättvis och till sin hjälp har de tidningar, skolor, radio, TV och så vidare.
Eftersom Sverige har knutit upp sig till den västliga imperialismen i den under kapitalismen evigt pågående kamp om marknadsandelar så innebär det att medierapporteringen om deras allierades handhavanden kommer att till stor del vara positiv. Det kan vi i synnerhet se när det gäller Palestina-frågan. I tidningen Journalisten publicerades 21 augusti 2024 en debattartikel undertecknad av diverse kulturpersonligheter som poängterade den extremt ensidiga rapporteringen samt misstänkliggörandet av de som protesterar mot kriget. Så lång så väl men de kunde inte undgå att hamna i samma gamla småborgerliga spår genom att avsluta med ” I en värld av desinformation behöver vi trovärdig journalistik baserad på fakta. Det är dags att stärka förtroendet för vår profession genom att återgå till grundläggande journalistiska principer: noggrannhet, balans och saklighet.”. Vad menar man med trovärdig och för vem? Baserad på fakta men vilka? Samma människor som kämpar för fred här stödjer kriget i Ukraina eller kriget på Balkan. Kommunisterna pratar aldrig om fri och oberoen
Ett eventuellt storkrig i mellanöstern
Kriget i Gaza, som snart pågått i ett år, håller på att utvecklas till ett allmänt storkrig i regionen. Skärmytslingar mellan Libanon, Iran på ena sidan och Israel på andra sidan. Samtidigt har vi en konflikt mellan Saudiarabien och Jemen där Huthirebellerna har agerat i solidaritet med Gaza. Mer och mer trots varningar om återhållsamhet för att undvika ett storkrig ser vi att det snarare börjar röra sig i den riktningen. Mordet på Hamas högsta politiska ledare samt förhandlare, Ismail Haniya, kan knappast leda till ökad fredvilja och förolämpningen att göra det i Iran visar att Israel snarare är intresserad av att öka krigsviljan. USA har nu sagt att om det man kommer hjälpa att försvara Israel vid en så kallad hämndaktion. Här ser vi att istället för att tala om ett vapenstillestånd och en kritik mot Israels riktade attacker för att omöjliggöra fredsavtal gör man tvärtom. Man fortsätter att prata om landets rätt till självförsvar oavsett vilka aktioner man genomför. Vi ser också att även om det fler och fler länder som kritiserar Israel ökar så är det affärer som kommer först och bryta sina handelsförbindelser med terrorstaten är knappast realistiskt. Det visar att det är arbetarklassen som fredsvännerna måste sätta sin tillit till. Genom aktioner som demonstrationer och generalstrejker kan man komma åt de som vill fortsätta status quo och tvinga dem att byta linje som man lyckats att göra i några länder. Studenter har lyckats förmå vissa universitet att bryta det akademiska utbytet med Israel. Kamp lönar sig.
Det stora kriget
Det pågår ett stort globalt krig och kriget i Ukraina är en del av det. Av någon märklig anledning skrivs det väldigt litet om det i Sverige. Det är ett krig som påbörjades i början på 2000-talet och som utökas för varje dag. Det handlar om det globala handelskriget där Kina med det globala syd står i ena hörnan och USA samt EU i det andra. Vad som sker är en nyuppdelning av världen där länder som tidigare var kolonier genom sin kapitalistiska utveckling håller på att äta upp marknadsandelar av de deras forna herrar. I denna hänsynslösa kamp gör USA och EU all för att behålla sitt försprång men det är tydligt att det blir allt svårare. Sanktioner staplas på varandra och flera länder hamnar nu i kläm. Vem ska de välja? USA och EU gör allt för att dra till sig länder genom hot och Kina erbjuder billiga produktionskostnader genom kontroll av långa produktionskedjor. I detta krig finns det offer och vinnare på alla sidor. Men vad kommer det innebära för arbetarklassen och kan detta globala handelskrig utvecklas från kallt till hett?
Socialismen – vår framtid
I vår kapitalistiska samtid så finns det ingen fråga som är lika kontroversiell som frågan om socialismen. För den härskande klassen, oavsett system som bygger på exploatering, finns det inget värre än att förlora sin makt. Men även om den gamla förtryckaren ersätts med en ny kan den gamla trots allt komma överens med den nya och därmed överleva och successivt omvandlas. Det här var något som vi såg framför allt i Europa där borgarklassen genom tvång grep makten men kom överens med spillrorna av adel som fick till uppgift att sköta den nya statsapparaten, särskilt när det gällde diplomati och dylikt.
Men mellan arbetarklass och borgarklass kan det ingen sådan överenskommelse slutas eftersom alla andra historiska systemskiften endast inneburit att man ersatt ett slaveri med ett annat. Socialismen innebär tillslut upphävandet av allt förtryck genom att makten läggs i folkflertalets händer, de som producerar våra nyttigheter. De nya produktionsförhållandena frigör produktivkrafterna, låter de ta stora språng framåt och undan för undan kommer människan att arbeta mindre och bli mer än bara en producent och konsument. Arbetet kommer att utvecklas till att tillfredställa våra behov och genom reducerad arbetsdag kommer vi att studera, idrotta, forska, måla och skriva. Vi utvecklar alla sidor av vår personlighet, vi blir tillslut människor och inte bar en kugge i ett maskineri var syfte är att skapa profit för ett fåtal. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov är vad socialismen betyder. Men för att nå dit krävs det en nödvändigt lång historisk period som gått från stamsamhälle, slaveri, feudalism och kapitalism.
Kapitalismen är slutet och därmed kommer slutstriden att bli förbittrad och hård. Borgarklassen gör allt för att bevara sitt herradöme och kommer därmed tillgripa alla medel för att säkra sin överlevnad. I denna kamp använder de alla slag ideologier för att bedra och m
Hur man bedrar arbetarklassen – DCA-avtalet
DCA-avtalet har nu röstats igenom i riksdagen med en överväldigande majoritet. Det är ett avtal som ger USA i praktiken fullständig tillgång till svenskt territorium. Diskursen fram till omröstningen har varit fascinerande. Det finns de som påstått att det har inget att göra med det svenska medlemskapet i NATO, vilket är inget annat än förbannad lögn. Det är snarare tvärtom. Vad det handlade om var att de personer som efter decennier av motstånd som nu ändrade sig vill inte rakryggat acceptera konsekvenserna av deras politiska ställningstagande. På så vis tvår de sina händer och bibehåller det fikonlöv av progressivitet som de påstår ha inför arbetarklassen. Det här är något som har utvecklats till en paradgren hos reformisterna. Samma sak ser vi när det gäller nedskärningar, försämrade fackliga rättigheter, dyrare levnadsomkostnader, massövervakning och så vidare.
När avtalet lades fram i utrikesnämnden fördes det ingen diskussion. Det var ingen som reserverade sig eller lade fram ett motförslag. Förslaget godkändes av samtliga partier. Det var inte förrän när vissa skribenter lyfte fram frågan som det helt plötsligt blev en diskussion. Nu kom vissa partier som tidigare varit tysta i frågan vråla om landsförräderi, kärnvapen, straffrihet etcetera. Frågan är om de verkligen var motståndare eller att de ville inget annat än plocka billiga politiska poänger genom att rösta mot en fråga som hade inga reservationer mot men som de visste skulle gå igenom i riksdagen.
Den politiska kursen som drivs av de båda blocken är identisk med skillnader i detaljer. Därför måste deras olika tankesmedjor, ledarsidor och politiker överdriva skillnaderna för att få det verka som det finns en opposition att tala om i riksdagen. Det är snarare en kamp om regeringsposter än en verklig politisk sådan. Det finns däremot ett riktigt alternativ i det här landet och det är Sveriges Kommunistiska Parti. Därför upp
EU-valet är över
Valet är nu överståndet och för Sveriges Kommunistiska Parti gick det framåt. Partiets valarbetare och sympatisörer gjorde en gedigen insats och partistyrelsen kommer att presentera en valanalys. Runt om i Europa gick en hel del fascistiska men också vänsterpartier framåt. Vad hade de gemensamt? De är alla i praktiken kritiska till kriget i Ukraina. Den ekonomiska krisen i Europa är något som flera länders väljare var tvungna att ta ställning till. Frankrike, Italien och Tyskland har drabbats oerhört av sanktionerna. Statsskulden för Italien och Frankrike ligger på över hundra procent av BNP och Tyskland som visserligen inte har lika hög statsskuld har avindustrialiserats och mer eller mindre i en recession.
De partier som gick fram är en produkt av delvis den allmänna kapitalistiska krisen som mer eller mindre pågått sedan 2008 men har fått mer och mer stöd i samband med kriget. Att människor gör kopplingar mellan militär upprustning, sanktioner och försämrad levnadsstandard är inte märkligt. Men när röster börjar höras om att man kanske borde deltaga i millitära äventyrligheterna där går säkerligen gränsen för många väljare. Radio Kommunist kommer att titta närmare på dessa faktorer och presentera fakta om vad som händer rent ekonomiskt i världen.
SKP och EU
Det är dags att rösta på söndag. För det klassmedvetne arbetaren finns det ett alternativ och det är att ta valsedeln som det står SKP på. EU är vare sig fredprojekt eller demokratiprojekt. Det är en imperialistisk organisation som syftar till att koordinera den europeiska kapitalismen i kampen för marknadsandelar och inget annat. Kapitalismen kan inte lösa de problem som tornar sig över folken i världen utan snarare bidrar till att öka dem. I sitt förhållande till den gamla feodalismen spelade borgarklassen en revolutionär roll. Den krossade de gamla religiösa vanföreställningarna och befriade de produktiva krafterna. Den lyfte fram rationalitet, vetenskap och lyckades genom detta skapa en produktion som producerade varor på ett aldrig tidigare skådat sätt, en produktion som utan problem kunde tillfredställa människans behov. Trots det ser vi svält, krig, arbetslöshet och kriminalitet. Svaret finns att söka i de rådande produktionsförhållandena. Hela vårt samhälle är uppbyggt på en princip allena, profit. Borgarklassen måste, vare sig den vill eller inte, underordna sig den lagbundenhet som det kapitallistiska samhället skapar, kampen om marknadsandelar. Så länge det kapitalistiska systemet består kommer dessa problem, inte enbart existera utan också att öka.
Arbetarklassens historiska roll är precis som den tidigare revolutionära borgarklassen, som idag är reaktionär, att krossa detta system och skapa ett nytt samhälle som befriar slutgiltigt de produktiva krafterna och som bygger på det mänskliga behovet, inte på profit. Att ta en valsedel med namnet SKP kommer inte att göra detta men det är en början. En kommunistisk röst är inte en enkel proteströst utan en aktiv viljeyttring, ett första steg som syftar till välja bort det gamla och kämpa för det nya, mänsklighetens befrielse under namnet socialismen.
Kommunisterna och valen
Sveriges Kommunistiska Parti deltar i EU-valet. Varje gång vi ställer upp i ett val får vi ett antal frågor som tenderar att upprepas. Den vanligaste är frågan om varför vi ställer upp när vi inte har en möjlighet att komma in. När det gäller EU-valet så kryddas frågan med varför ställa upp i ett val där parlamentets makt är oerhört begränsat.
Kommunisterna ser inte valet som ett självändamål där röstmaximering är det viktigaste. Kommunisterna gör ingen skillnad på olika borgerliga parlament. De är framför allt en arena där de som vill bevara kapitalismen kämpar för olika borgerliga skikts intressen som de representerar. Det här är något av en marxismens abc med det finns de bland vänstern som vill göra skillnad på de olika församlingarna. Den verkliga makten finns inte att söka här utan hos de kapitalistiska grupper som tar beslut i slutna styrelsen rum och som sedan skickar det till riksdagen för verkställande.
Om det nu är så som det beskrivs ovan, varför då ställa upp? Det är vad Jan och Victor kommer att reda ut på Radio Kommunist.
Kriget i Ukraina fortsätter trots att det börjar gå upp för det flesta att det ser ut som Ukraina håller på att förlora. Fler och fler röster börjar nu höjas om att avsluta kriget, utanför och i Ukraina. Till och med i det så kallade kollektiva väst börjar fasaden rämna. Men fortfarande är de krafter som ser profiten först istället för liv de som sätter dagordningen. Det är därför krigets fruktansvärda meningslöshet fortsätter. Kommunisterna har sedan dag ett sagt att det som pågår är en nyuppdelning av världens marknader. I denna oförsonliga kamp så är det meningen att det är arbetarklassen som ska offra sina liv för att ett litet fåtal ska hösta in sina profiter.
Kampen fortsätter
Tyvärr avbröts programmet. Victor och Winnie kommer att fortsätta en smula
Mot EU, Krig och kapitalism
Europeiska politiker och väljare sägs nu vara överens att unionen behöver tillverka mer vapen. Det rapporterar Politico, som hänvisar till bland annat en ny opinionsmätning.
Enligt undersökningen tycker 77 % av de europeiska väljarna att EU ska ha en gemensam försvars- och säkerhetspolitik och 71 % tycker att produktionen av vapen och militär utrustning ska ökas. Ungefär lika många anser man ska ha en gemensam utrikespolitik inom EU och att unionen är en stabil plats i en kaotisk värld. Ja, det är nästan 70 % som är positiva till imperialismen också, för de anser att EU har den makt och de medel det behöver för att försvara sin plats i världsekonomin.
Politikerna som fostrat denna lojalitet mot kapitalet är naturligtvis införstådda med agendan, och det europeiska rådet arbetar just nu fram en ”säkerhetsstrategi” som bland annat handlar om att EU i högre grad ska bli självförsörjande på ammunition och vapensystem.
Att media rapporterar de här siffrorna är visserligen deprimerande, men det är viktigt att förstå att det också är ett led i en riktad kampanj mot EU:s medborgare, där människor ska förmås att skrinlägga eventuella avvikande åsikter. Efter ett träget propagandakrig tror man att det går att presentera siffror som ska slå undan fötterna på motståndet mot krigshets, utsugning och ett Europa som stänger gränserna mot flyktingar och asylsökande.
Så vill EU-väljarna ha mer vapen, upprustning och krig? Nej, troligen inte – men de har förletts till att instämma i en bakvänd logik, där kapitalets propaganda säger att ett Europa väpnat till tänderna ska leda till trygghet, och vapenproduktionen ska garantera stabilitet och fred.
Vill man bryta igenom dimridån kan man läsa SKP:s valplattform, där det står: Kriget har blivit en verklighet på ett sätt som många inte kunde föreställa sig för fem år sedan och på flera ställen riskerar nya krig att bryta ut. Detta gynnar krigsindustrin
Mot EU, krig och kapitalism
För fem år sedan var det val till Europaparlamentet. Då ställde kommunisterna upp för första gången i svensk historia. Nu har fem år gått och kommunisterna ställer upp igen.
Under dessa fem år har mycket hänt. Vi har upplevt de hårdaste åren på länge, med skenande elpriser, sjunkande reallöner, pandemi och levnadsomkostnader som blir allt tyngre. Kriget har blivit en verklighet på ett sätt som många inte kunde föreställa sig för fem år sedan och på flera ställen riskerar nya krig att bryta ut. Detta gynnar krigsindustrin, vars profit mångdubblats de senaste åren, inte minst för att de passar på att höja priserna när efterfrågan höjs!
Utvecklingen och krigen visar också kapitalismens totala hyckleri, där man i den ena stunden godkänner det israeliska folkmordet i Gaza men i den andra fördömer den imperialistiska invasionen av Ukraina. Orden som kapitalet använder är ihåliga och uttrycker inte annat än kapitalets intressen.
Samtidigt som allt detta sker pressar den mer eller mindre ohämmade exploateringen av naturresurser vår existens allt hårdare. Vi ser med våra egna ögon och känner med våra egna kroppar hur vårt klimat förändras och på nyheterna ser vi hur det leder till katastrof efter katastrof runt om i världen.
Risken för krig, för fattigdom och för miljökatastrofer har blivit vår nya verklighet.
Krisen är kapitalismen
Kapitalismens själva grund är tillväxten. Den ständiga tillväxten. Varje företag måste växa eftersom varje konkurrent växer. Det är omöjligt att ställa sig vid sidan av och nöja sig, för då tar konkurrenterna större marknadsandelar och det företag som slappnade av blir utslaget. Kapitalismen är obarmhärtig och kan inte stanna.
Lyft nu blicken. Vad händer när företagen inte kan expandera mer i det egna landet? De söker sig utomlands. Vad händer när alla företag i alla länder söker sig utomlands? De stöter på andra företag som sökt sig utomlands. De stöter
En glädjens och vredens dag i Malmö
Bland de största demonstrationer som hållits i Malmö genomfördes igår den 9 maj. Det var ett uttryck för den vrede som varje fredsälskande person känner i relation till Gaza – kriget. Antalet deltagare var ca 20000 till 25000. Det absurda påståendet att det skulle vara hälften kan inte tas på allvar när man betänker att en av de tidigare demonstrationerna drog ca 10000 och denna var mer än dubbelt så stor. Avsikten att skriva ned siffrorna är att utomstående ska tro att avskyn gentemot Israels nu pågående folkmord är mindre än vad som påstås. Dessutom hölls andra demonstrationer så den totala siffran är högre.
Det måste sägas att även om det var en vredens dag så var det samtidigt en glädjens. Det är glädjande att se arbetare, ungdomar och pensionärer av olika nationaliteter enas i praktisk solidaritet. På grund av detta måste man naturligtvis mistänkliggöra demonstranterna med legio artiklar i borgerlig press. Om de inte är antisemiter så är det orättvist om den israeliska sångerskan som inte ska behöva stå ut med burop. Det sistnämnda är en smula lustigt med tanke på vad människor från Ryssland behövt stå ut med de senaste åren. Samma skribenter som pratar om orättvisa i detta läge har inget emot eller har inte sagt något när flera idrottare och kulturpersonligheter har utsatts för pennalism och att de måste ta avstånd från Putin. Men det är klart, den ene är en handelspartner och den andre är en rival om världsmarknaderna. Det är det här scenariot som bidrar starkt till den vrede som folk känner, att de ser väst hycklande inställning och att de gör skillnad på folk och folk
Länge leve första maj
På första maj sträcker sig en oavbruten kedja sig runt om världen. Arbetarklassen går hand i hand, oberoende nationalitet eller kön, i ett tåg eller står lyssnande på tal som hålls någonstans på vår planet. Det är ett mäktigt prov på internationell solidaritet. Det finns inget liknande. Men det finns de som hatar första maj, de som påstår att det är en överspelad dag alternativt vill omvandla det till ett familjejippo. De agerar på detta vis eftersom de fruktar arbetarklassens styrka och solidaritet. Vi kommunister ser första maj som en internationell kampdag, en dag där hur svår den egna individuella eller nationella situationen är så förstår man att man aldrig står ensam. Även om en människa skulle stå ensam på ett torg så förstår denna person att det står miljontals bredvid. Från denna realisation hämtar vi styrka och genom denna styrka kan vi skapa en ny värld.
Malmö kommer se de största demonstrationer som hållits i staden under Eurovison. Det handlar om folkmordet som bedrivs i Gaza. Palestinierna mördas under de mest brutala former medan Israel får sjunga i Malmö. När folk har ställt Eurovisionorganisationen mot väggen om varför Israel får tävla när Ryssland är förbjudna får man höra märkliga retoriska kullerbyttor. Samtidigt som detta pågår har USA hotat domstolen i Haag om det börjar efterlysa israeler kommer man slå till stenhårt mot domstolen. Kommer man klara av att stå emot eller kommer man att böja sig för USA och därmed förlora all trovärdighet? Det kommer framtiden att utvisa.
Varför fungerar inte sanktionerna mot Ryssland?
Kriget i Ukraina är en veritabel böljande känslostorm. Allt från de mest positiva budskap om att Ukraina kommer att vinna kriget på några veckor till de mest nattsvarta som påstår att när Putin krossar Ukraina står resten av världen på tur. Putin beskrivs som en galning, en rabiessmittad hund som måste sänkas en gång för alla så vi kan alla leva i fred och välmåga. Han är ondskan personifierad.
Sådana här barnsliga beskrivningar matas vi med varje dag genom TV, internet och tidningar av olika slag. Verkligheten är däremot en smula annorlunda. Om det vore så att vi skulle gå in i värld av fred utan Putin hur förklarar vi då alla de krig som väst varit inblandade i de senaste 30 åren och vad har Ryssland med Israel – Palestina konflikten att göra?
Kriget, liksom de flesta krig, handlar inte om Putin utan om marknader. Ryssland har sedan början av 2000-talet accelerat sin kapitalexport till olika platser runt om i världen. Samtidigt har nya spelare dykt upp som ser Ryssland och Kina som bättre ekonomiska partners än USA och EU. Det betyder att de gamla imperialistiska makthavarna är nu på tillbakagång. För varje marknadsandel man förlorar flyttar rivalerna sina positioner framåt. Kriget har därmed två syften från den västliga imperialismen, att slå sönder Rysslands millitära förmåga och att återta förlorade marknadsandelar. Det är därför kriget beskriv som ett proxy-krig, något som gång på gång bekräftas av USA. Till sin hjälp använder man sig av sanktioner men det är en politik som inte har gett något positivt resultat snarare är det tvärtom. Det är de länder som infört dem som lidit störst skada.
På Radio Kommunist kommer Jan och Victor förklara varför det förhåller sig på detta vis.
Vi kämpar mot EU på basis av klass
Årets sommar inleds med ett val till Europaparlamentet. För andra gången i svensk historia kommer ett kommunistiskt alternativ att finnas och därmed också ett alternativ till varje kapitalistiskt parti och varje kapitalistisk institution. För andra gången i svensk historia kommer det att finnas ett parti som inte är ett systemparti.
Det är viktigt att det alternativet finns. Annars hade kapitalet och dess partier fått stå oemotsagda och det hade varit alltför lätt för människor att få intrycket att politik är det som de stora systempartierna bedriver.
Deltagandet i valet är självklart för oss, eftersom det erbjuder en plattform att stå på och det ger oss möjligheten att synas och kunna nå ut till människor. Vi lämnar inte folket vind för våg, för systempartierna att lura.
Att vi deltar betyder dock inte att vi skulle ha en mer inställsam syn på EU eller att vi skulle tro att EU går att påverka inifrån. Sådana naiviteter överlåter vi åt andra, utan vi är helt på det klara med vad EU är för något och vad dess syfte är – det är en imperialistisk allians med syfte att samordna de europeiska kapitalens internationella kamp, samtidigt som det är en kraftig mekanism för att stärka de europeiska storbolagen i varje land.
Därför menar vi att kampen mot EU måste föras på basis av klass, för EU är ett vapen i kapitalets händer, som det riktar mot det arbetande folket i varje medlemsland men också i varje annat land i världen.
Vad är ett system?
Den kanske viktigaste fråga som arbetarklassen måste ställa sig är frågan om vad ett system är för något. Utan denna grundläggande förståelse kan arbetarklassen aldrig ta makten och kommer alltid att bli bedragen av borgerliga ideologer. Ett system består av olika komponenter som samverkar för att skapa en helhet. Denna helhet har i sin tur en lagbundenhet, det vill säga sina egna karakteristiska egenheter. Dessa egenheter som bildar ett system existerar oberoende människors vilja. Det betyder inte att människor inte skapar och håller igång ett system som vårt samhälle, människor är trots allt historieskapare. Vad det betyder är att dessa egenheter är specifikt gällande för sagda system och kan inte förhandlas eller reformeras bort eftersom de är grundläggande. Om det vore möjligt skulle det inte vara ett system.
Denna rudimentära förklaring är allmänt erkänd vare sig det gäller naturvetenskap eller samhällsvetenskap. Men när det gäller samhällsvetenskapen hamnar många professorer, särskilt när de deltar i den samhälleliga diskursen, i ett förnekande av denna grundläggande princip. De blandar objektivitet med subjektiv moralism, allt för att förneka ett systems lagbundenhet. Syftet är att förvirra och bedra. Om det handlar om en individ som handlar ont, är girig och självisk då innebär det att det räcker med att byta ut denna individ och då får vi ett gott samhälle. Individen är inte längre en person som handlar utifrån den historiskt konkreta situationen med sin karakteristiska lagbundenhet utan är nu obunden av systemet och därmed ond alternativt god. Denna filosofis syfte är att hindra arbetarklassen förstå sin historiska roll, att göra slt på klassamhället och därmed kapitalismen. En arbetare som förstår denna fråga är en farlig arbetare för den kommer i en utvecklingsprocess slita sönder sina bojor.
Valet i Ryssland och Putin
För en kort tid sedan hölls det val i Ryssland. Putin vann och det var inte oväntat. Sedan dess har olika analyser dykt upp. De flesta är överens om att det var ett massivt valfusk och hade det varit ett fritt val hade Putin fått knappt tio procent. Frågan är om det är sant eller som man idag brukar säga, fake news. För att förstå denna fråga måste man gå tillbaka i tiden, till slutet av Gorbatjov och kontrarevolutionens seger i Sovjetunionen samt den globala och ryska utvecklingen. Endast på detta vis kan vi förstå Putin och varför han sitter vid makten.
Marxismen är ett mäktigt analytiskt verktyg. Utgångspunkten är förståelsen för vad ett system är och lagbundenheten för detta specifika system, kapitalismen. Verktyget bortser från individen ser istället de reellt existerande motsättningar som finns i allmänhet och de som dyker upp och utvecklas i en historiskt konkret situation. De borgerliga verktygen för analys däremot utgår från rena bedrägerier och fördunklanden. Löst hopsatta abstraktioner som syftar till att dölja den egna borgarklassens intressen i allmänhet och i den konkreta situationen. Till sin hjälp har de professorer, filosofer men framför allt ”objektiva journalister” som berättar för oss hur ”demokratiska” vi är och hur fruktansvärda alla andra är som inte delar våra värderingar. Vad de i realiteten säger är alla som är emot oss är ett hot mot våra intressen. Exakt samma syn har varje borgarklass i sin kamp för att främja sin position på världsmarknaden. Det är därför varje enskild kapitalistiska stat är den mest demokratiska som existerar enligt deras professorer och ideologer samt ”objektiva journalister”. Hur kan man annars bedra arbetarklassen och få folket att ställa upp på den egna borgarklassens imperialistiska ambitioner?
