20/05/2022
Chefredaktören Johanna Widmans fredagsbrev i Tidningen Skriva.
Hej!
Häromdagen pratade jag länge med förläggaren Svante Weyler. Mer exakt om vad kan ni läsa i nästa nummer, men samtalet svävade hit och dit, och i en sådan utsvävning kom vi att prata om att läsa sin egen text.
Weyler, känd som en erfaren och eftertänksam förläggare, var länge förlagschef på Norstedts och grundade sedan Weyler förlag, där han numera är senior rådgivare. Och han menade att en vanlig missuppfattning är att en författare är någon som primärt är bra på att skriva. Vad som skiljer ut skickliga författare från mängden, menade han, är tvärtom att de kan läsa sin egen text:
– Den som skriver har en sorts ursprungsinställning i att vilja försvara sin text, men författare är människor som kan angripa sin text, kritisera den. En skicklig författare måste kunna betrakta texten, inte som ett barn man fött själv, utan som en unge som lämnats på förstutrappen. Vill man ens ha in den i huset? Mer tekniskt sett är författare sådana som kan skriva om. Första lektionen är alltså: kan du göra dig fri från din text? Om man överhuvudtaget inte kan se sin text utifrån, då är alla andra val och råd överflödiga. Det är det som skrivkurserna tillför – inte att lära människor skriva utan lära dem läsa. Värdet med en skrivarkurs är att få sitta med en grupp av hyfsat kärleksfulla människor som säger: »Vad i he***te håller du på med?«
Jag tror på vartenda ord Weyler säger, och tycker att det går igen i många författarintervjuer jag gjort genom åren. Texten uppstår i ett skrivflöde, men går från degklump till prosa genom omskrivningarna.
Därför en uppmaning inför helgen: skriv inte ett ord, utan läs istället någonting du skrivit och betrakta det just så analyserande som Weyler föreslår. Vad skulle du tyckt om texten om någon annan hade skrivit den?
VECKANS ...
.. läsning
Jag läser just nu Verkligheten av John Ajvide Lindqvist. Blott 150 sidor lång, till skillnad från förra boken Vänligheten som slutade på över 700 sidor. Halvvägs in i boken känner jag att Ajvide gör sig bättre i det korta än väldigt fylliga formatet. För övrigt anser jag inledningen till mitt porträtt på John Ajvide Lindqvist från 2017 vara en av mina bättre. Sällan är man helt nöjd, men just den gillar jag.
… festival
Måste vara Stockholms bokhelg, som startade redan igår och pågår hela helgen. Fint och varierat program som till största del är gratis – öppet hus på en rad förlag och en mängd författarsamtal. Några guldkorn: Ett möte mellan poeterna Niko Erfani och Jenny Tunedal (som vi porträtterar stort i näst nummer), och Carolina Setterwall och Sofia Rönnow Pessah som samtalar på temat »Måste det vara så perfekt?«. Initiativtagare till bokhelgen är förläggarna Martin Kaunitz och Thomas Olsson. Den förre av dem medverkar på ett hörn i nästa nummer av Skriva, där han svarar på frågor om romanstarter i Förlagspanelen.
… tågkaos
Skulle åkt till Malmö i tisdags för att träffa en av höstens bokaktuella författare – en sådan jag läst och följt i decennier. Kom inte längre än till Göteborgs central där luften var tjock av den sorts irritation som uppstår när väldigt många försenade och stressade människor samlas och tar ut sin frustration på värnlösa anställda i gula västar. Nytt försök om två veckor.
… brottningsmatch
Jag går just nu sista ronden mot en ovanligt svårskriven text om läkande skrivande. Har gjort intressanta intervjuer med bland andra Jenny Jägerfeld och Freddot C Andersson, men ändå går det alldeles enastående trögt denna gång. Hittar ni ett reportage med rubriken »Skriv dig fri« i nästa nummer betyder det att jag trots allt lyckades.
… biobesök
Såg Doctor Strange in the Multiverse of Madness med mina syskon i måndags. Det absolut mest vrickade jag någonsin sett på film. Att jag inte hade sett någon av de typ 22 Marvelfilmer man behöver ha sett för att få något som helst sammanhang gjorde de dryga två timmarna till en psykosliknande upplevelse.
… recension
Nioosha Shams skriver intressant i Aftonbladet om Sandy Harry Ceesays debutroman Kärlekens exil. Vackert språk, men kanske för polerat, tycker Shams: »En berättelse om verkligt smärtsamma händelser, om våld och rasism och ett brutet språk, men den är insvept i skönhet och verkar inte vilja bli läst.« Jag började genast tänka: kan ett språk vara för vackert, så att det förskönar berättelsen på fel sätt? Vi avser skriva långt om just vackert språk längre fram i år.
Trevlig helg!
Johanna Wiman, Chefredaktör
[email protected]
PRENUMERERA PÅ SKRIVA!
Skriva Crime i oktober
Den här veckan har vi tagit programmet till Skriva Crime i mål. Den 22 oktober är alla krimälskare välkomna till en heldag i Stockholm där bland andra Lars Kepler, Jens Lapidus och Christina Eriksson kommer att berätta om sitt skrivande, och där du får träffa och ställa frågor till några av Bonnierförlagens vassaste och mest erfarna spänningsförläggare och -redaktörer. Vi återkommer snart med färdigt program och bokningsinformation!
Ge ut din bok på egen hand. Det är varken särskilt dyrt eller komplicerat. B4PRESS är förlaget Berätta din historia och förverkliga dina drömmar nu!
