28/12/2024
Hur är det möjligt att leva vidare - när allt som är värt att leva för är borta?
Den frågan var jag inte ensam om att ställa efter Tsunamikatastrofen - för tjugo år sedan.
Jag lärde känna spillrorna av fyra familjer som oberoende av varandra hade firat jul på paradisstranden i Khao Lak. De var till en början 19 personer, men efter klockan 10:45 på annandagen 2004 var endast tre vuxna och två barn kvar i livet.
Boel Anderson förlorade hela sin familj, man och två söner. En kort tid efter tsunamin blev hon bästa vän med Brita von Polgar som också miste hela sin familj, man och två döttrar. Brita träffade därpå Arne Bivrin vars fru och ena dotter dog medan Julia (9 år) klarade sig. Alla inklusive Boel flyttade samman i Arnes villa i Huddinge. Några månader senare föddes Svea. Boel är gudmor till Svea.
Huddingefamiljen lärde känna Susanne Jansson som förlorat exman och båda sina döttrar i flodvågen. Sussi flyttade till Thailand och driver sedan länge ett barnhem tillsammans med sin man Hans. Boel och Brita tyckte Sussi var modig som startat ett nytt liv i Phuket. Sussi, å sin sida, ansåg att det var Boel, Brita och Arne som är de verkligt modiga. De hade ju valt att stanna kvar hemma. I det gamla livet.
Tio år efter katastrofen gjorde vi filmen Överlevarna tillsammans. En berättelse om sorg och glädje, kärlek och smärta, saknad och närhet. Men också om djup vänskap och det goda i livet. De som överlevde bär på unika erfarenheter och insikter. Lärdomar som det har varit en ära att ha fått ta del av och sprida vidare.
Därför var det ett väldigt speciellt och meningsfullt ögonblick idag när vi åter samlades på stranden i Khao Lak. Tjugo år efter den ofattbara tragedin. Överlevare, anhöriga, vänner. Alla visar de - på olika sätt - att det går att leva vidare.